Jag tänkte berätta lite kort om min första "egna" häst.
Tog honom på foder då jag gick i 7an, alltså år 2005.
Loffe Boy som han heter var då 19 år gammal, varmblod aldrig startat på travet.
Han var en VÄLDIGT speciell häst. När jag åkte och provred honom stack han med mig i galoppen men jag kände bara han ska jag ha! (Alltid haft smak för lite eldigare hästar...)
Jag provred det mesta, från halvblod till ponny men honom blev det.
Han var rädd för mycket, kastade sig för allt och inget och varje gång jag hoppade honom flög jag av!
Det tog inte jätte länge innan jag blev ganska rädd för att rida honom själv. Vi red på ridskolan på lektion ett par gånger och där skötte han sig riktigt bra.

(han till vänster)
Jag minns inte hur länge jag hade honom men jag skulle gissa på något år. Tillslut så kände jag inte att jag klarade av det mer och jag sa till hans ägare. Sen skickades han på slakt.
Det är det hemskaste jag någonsin varit med om. Vi klippte av man och svans (svansen skulle ägarinnan behålla) en bit av manen behöll jag. Han var fruktansvärt transporträdd men när slaktbilden kom gick han bara rakt på.
Sen skrek och sparkade han tills dess att transporten försvann....
Jag har ångrat detta beslut en miljon gånger men vet samtidigt att det var rätt beslut för mig. Och i slutändan var det inte jag som ägde honom och inte jag som tog det sista beslutet.
Saknar dig Loffe R.I.P <3

/Marika